Ångest, skuld & skam
En tyngd på bröstet som bara växer och växer, en klump i halsen som bara blir större. Jag skäms. Över mig själv, över vad jag gör, vad jag inte gör och över vem jag är.
Om jag bara skulle gått upp imorse och gått till jobbet kanske all ångest, skuld och skam inte skulle blivit så jobbigt som det är idag. Vad ska dem säga? Vad ska dem tycka? Vad ska dem tänka om mig nu på jobbet?
Om jag bara hade följt med till träningen igår. Vad ska dem tänka? Vad ska dem tro?
Att jag inte ens orkade, igen, att jag bara somnade, igen, att jag bara avbokar allt och skiter i allt "som vanligt. Vilken ångest och vilken skuld. Jag skäms.
Eller om jag kanske hade följt med min vän på skytte i förrgår bara. Vad ska hon tycka? Vad ska hon tänka?
Varför ska jag ständigt förstöra mina relationer såhär? Varför ska jag ständigt må såhär? Varför ska jag alltid göra folk besvikna?
Ja, jag är nog verkligen bara sämst, onödig och helt jävla hopplös.